God kväll. Är oerhört seg så blir förmodligen ett kort inlägg detta.
Trött, trött, trött och åter trött. Känns som att sömnen inte gör någon nytta alls. I natt tog göbben Oscar så jag fick sova hela natten, ända till 9 dessutom. Sen tog vi en trip till Karlstad, inhandlade lite nya kläder till fisen samt ett par linnen till mig, och göbbs köpte mössor. Blev en lunch, och sen åkte vi hemåt. Kom hem - lade mig och sov igen, och sov i närmare 3 timmar. Men fortfarande trött.
Oscar ligger och sussar, Fredrik är ute med några vänner ikväll och jag har nyss tryckt i mig mormors älskade köttbullar. Ska avnjuta ett glas alkoholfritt rött - sen sova ännu mer.
Imorn kväll är det examination i Filosofi A. Undra hur det kommer gå när skallen lägger av redan på eftermiddagen.. Men det går nog bra, målet var VG men läraren tycker helt klart att jag uppnår MVG-nivå så det bör ju gå bra. Behöver dock se över allt en sista gång så man inte blandar ihop diverse filosofer med diverse verk etc. På förmiddagen ska jag upp till mor på en fika och se om plutten vill vara kvar och umgås med mormor sin ett par timmar så jag får pluggandet gjort, på eftermiddagen ska han umgås med morfar sin som saknat ihjäl sig när det gått hela 4 dagar sedan han sist träffade honom, haha. Oscar är en riktig moffagris, och moffa är en riktig Oscargris :)
Nej, sova lite mer var det nu ja.
Förvirrande för både kropp och själ att längta så oerhört till bebis ankomst, samtidigt som jag känner mig oerhört stressad över att bli klar med så mycket som möjligt innan :/ Tänk vad smidigt det vore om det bara gick att planera in att han ska komma exakt den dag han är beräknad. Får hoppas på det iaf! 26 dagar kvar isåfall ♥
Blöh. Det är en sådan dag, som bäst kännetecknas av: Blöh.
Det märks verkligen att det inte är lång tid kvar nu. Mitt pigga morgonhumör är som bortblåst, är konstant trött och det finns inte en gnutta energi kvar i kroppen som vid det här laget liknar en skulptur byggd av vattenballonger. All stress har även den tagit ut sin rätt ordentligt. Dagarna består av en oerhörd spänningshuvudvärk som framåt kvällen övergår i redig migrän. Vad är botemedlet? Vila. Men det är ju lätt för alla andra att säga, hur ska jag kunna vila, vem ska då göra allt som måste göras? Kan ju inte direkt skjuta över skolarbetet på andra. Eller ta ut ledigheten nu för att kunna vila, och sen istället behöva stressa ihjäl mig direkt efter förlossningen för att komma ikapp igen? Nej nej nej.
Veckan började alldeles perekt, fick in första provet i spanskan tidigt i veckan, och med mycket goda resultat också. Bara tvätta diverse texiler inför bebis ankomst som var kvar att göra, sen skulle veckan avslutas med finmiddag till svärföräldrarna som skulle komma på besök idag. Och göbben skulle kunna unna sig en välförtjänt utekväll. Då blev Oscar sjuk - magsjuka dessutom. Så att tvätta upp allt nu var ju bara att glömma, så det får skjutas på till näst/nästnästa vecka, men då är det ju helt annat skolarbete som ska göras, så jag får stressa hela veckan med det då och behöva skjuta på middagen ytterligare en vecka.
Hatar att vara såhär skiftande mellan seg/stressad och irriterad. I morse tog det två timmar för Oscar att få upp mig ur sängen, 2 timmar! Och alla idiotiska missuppfattningar undanbedes direkt här nu, skulle det funnits någon säkerhetsanledning av något slag att gå upp för så hade jag självklart gjort det, jag är inte dum i huvudet. Men Oscar roar sig sjäv bra på morgonen. Idag ville han dock leka med mig, men jag orkade inte, jag va så trött, jag ÄR så trött. Jävla graviditet! Jävla skola!
Men jag tänker inte ge upp. Aldrig. Snart kommer bebis, helvetet slutar i något fullkomligt älskvärt! Stressen med skolan tar snart kål på mig, men det är det värt för att bli klar så snabbt som möjligt, så jag så snabbt som möjligt kan börja bygga inför vår framtid jag också. Det kommer bli bättre, finns inget annat att göra än att intala sig själv det - och det är ju sant! Det är bara att härda ut.. - Men jag får lov att gnälla lite ibland jag också.
Nu: byta magsjukeblöja samtidigt som jag hulkar över toaletten och kräks. Ljuvligt att vara gravid, hah!
Är dödstrött men tänkte bara uppdatera lite kort om dagen så man kommer igång med den här bloggen någon gång igen..
Har lyckats hålla i humöret större delen av dagen, underbart! Oscar väckte mig inte förrän vid 7-tiden i morse så trots hans tokdrömmar om far sin (han pratade i sömnen inatt med världens flin på läpparna och sa: "Pappa, hähähä, Pappa..") så kände jag mig redigt utvilad ändå. Efter dagis åkte jag hem till min far och hans sambo, tog en kaffe sedan följde Hedy med mig till Karlstad för TUL (Tillväxtultraljud). Bebis i magen växer på i sin lagoma takt. Han låg på exakt samma nivå som sist så växer gör han allt :) Dock kommer han bli lite liten, men gott och väl inom ramarna för vad som anses "normalt" i alla fall :) För 3 veckor sedan vägde han 1726 gram och idag 2243 gram, så en mycket god ökning där! Är ca 4 ½ vecka kvar till BF så hoppas han hullar på sig extra nu på slutet, och hoppas mina intensiva känningar är missbedömda så han stannar tiden ut, har absolut ingenting emot att gå över tiden heller!
Efter Karlstad blev det kaffe hos far, käk från statoil och lite pluggande innan lillfis slutade, sedan åter till far för mer fika :) Nu ikväll har jag fått mer pluggande gjort så imorn blir det att slänga sig in på första delproven i spanskan.. Har även fixat med lite mer pyssel inför bebis ankomst, samt pressat fram färsk apelsinjuice till Oscars frukost imorn, åh så nöjd han kommer bli min lilleman! :)
Känner mig lite kluven inför en del saker inför förlossningen också, eller snarare efter förlossningen. Har bestämt mig för att inte amma, någon gång emellanåt kanske då det är mysigt för både mig och bebis, men känner mig tryggare med flaskan då det gav oss väldigt bra rutiner med Oscar, vill gärna försöka få en sådan bra start igen. Dock kommer han självklart att få bröstmjölk så länge det går, finns ju pump (har dessutom två, en super för hemmabruk och en liten smidig att ha med ut)! Oavsett om jag valt att amma eller ej så vet jag inte hur länge han kunnat få bröstmjölk ändå då jag gärna vill sätta igång min medicinering ganska snart efter förlossningen, men det är inget jag kan känna efter i förväg, ska i alla fall försöka så länge som möjligt. Hur som helst, det jag vill komma fram till är att, trots att aming alltid är mammans egna beslut, och då han kommer få bröstmjölk i vilket fall som helst, så spelar det ju egentligen inte så stor roll. Men de är så otroligt "på" gällande amning på eftervården, minns fortfarande hur de tjatade på mig trots att Oscar inte ens ville ha bröstet! Enda anledningen till att vi fick åka hem direkt med Oscar var ju för att han faktiskt tog bröstet en gång, precis då barnmorskan skulle kolla just det. Det jag är orolig för är att inte bebis ska göra det när han föds, då kommer de insistera på avdelning ända tills det kommer igång, fast det inte ens är vad jag vill! Förstår inte problemet, han kommer få bröstmjölk, det är det viktigaste, och närheten går han inte miste om heller. Med Oscar satt jag barbröstad även om han fick på flaska, just för att han skulle få den där speciella närheten de talar om. Nåväl, får hoppas att de respekterar mitt beslut, blir helt fel om man ska tvinga både mor och barn när det känns obekvämt. Vill ju som sagt ändå amma någon gång emellanåt, men för mig känns det som något privat och bara mellan mig och bebis. Vår närhet, vårt mys. Spelar ingen roll att det är det naturligaste som finns, för mig känns det som vår deal. Och framför allt som jag nämnde ovan, med flaska blir det lättare rutiner, och det är något jag verkligen behöver, och barnen också för den delen, speciellt Oscar. Det blir en trygghet på något vis.
Har nyss gått upp och sitter nu med en kopp té för att försöka få lite ordning på bihålorna innan det är dags att ta itu med fönsterputs! Ni som läst min blogg en längre tid eller känner mig personligen vet ju vilken hysterisk renlighetsmani jag har, och framför allt när det snart kommer en alldeles ny liten människa för att bosätta sig här! Inte lång tid kvar till bebis nu, dock hoppas jag att jag har fel. 32 dagar kvar idag, men känningarna är rejäla och han har gjort sig betydligt mer redo än vad han bör ha gjort vid den här tiden. Huvudet har vandrat såpass långt ner att det inte ens går att finna i "magregionen" längre och sex är inte ens att tala om, jisses. Fast försöker ändå njuta något av graviditeten. Det är dock svårt, jag trivs inte alls med att vara gravid. Men då det är sista gången någonsin nu så försöker jag se det med andra ögon.
Idag har jag och göbben varit tillsammans i 1 år! Känns dock längre eftersom vi träffats i bra många år innan det blev vi på riktigt. Det skulle firas igår kväll när lillfisen sov hos morfar sin, dock var jag hur trött som helst och slocknade direkt efter maten, haha. Men det kommer förhoppningsvis många fler årsdagar! :) ♥
Så var det bara 42 dagar kvar, går in i vecka 35 i morgon, herregud vad fort det har gått denna gången! Försökte mäta SF-måttet själv igår också, man ska ju helst inte göra det då det är svårt att få det korrekt, men det verkar som om han stigit liiiite på kurvan i alla fall :) Längtar till den 19:e till BM och 23:e till TUL så vi får se hur det är med pluttis.
Sitter relativt nykläckt med en halvsnorig Oscar bredvid mig. Trots att jag vaknat en miljard gånger i natt känner mig ordentligt utvilad för en gångs skull, underbart. Ska sätta igång att koka gröt om en liten stund, tills dess har jag ingenting jag faktiskt måste göra, inget måste för stunden alls, det händer inte allt för ofta det inte.
Senaste månaderna har enbart varit stress,stress och ytterligare stress. En del har jag ju skrivit om här i bloggen, bl. a. körkortet, lägenheten, etc. Det jag kämpar mest med nu är studierna. Jag hade ju gott om insparad tid men som försvann i samband med annat viktigt. Nu ligger jag hur som helst ca 2-3 veckor före planeringen, försöker hålla i det (helst komma ytterliigare lite före) tills bebis kommer så jag kan gå ner på lugnare tempo då, men ta ledigt helt vill jag inte riskera. Tanken var ju att jag skulle få en terminsförlänging igen, annars hade jag blivit tvungen att börja jobba när bebis bara är 7 månader, och det går ju inte. Trodde inte jag skulle ha råd att ta mammaledigt nämligen, men det har löst sig! Så nu försöker jag sikta på att ta studenten en termin tidigare istället. Det är dock inte det lättaste när man redan har fullt upp, men jag får offra en sommar till åt studierna, hellre det och ta studenten i år (även om det så blir den jävla 31 december, i år i alla fall!) än att gå en hel jävla extra termin. Det säger ju sig självt att det inte är vidare motiverande att hur mycket man än pluggar, vare sig det är 200% eller 400% så läggs tiden på ett halvår? Nej nej nej, har jag klarat det såhär långt så klarar jag det ett tag till! Bara att hoppas på att det är en snäll filur i magen :)
Just nu känns han dock inte så snäll med sitt eviga slagsmål med mina revben och alla övriga inre organ ;) Hoppas att han lagt på sig lite mer nu i alla fall, och att han stannar åtminstone 2-3 veckor till (är exakt 6 veckor kvar till BF idag) så jag hinner med allt jag räknat med. För drygt en vecka sen vägde han bara 1726 gram så hoppas han gått upp betydligt mer nästa gång.
Hallå hallå. Sitter faktiskt just nu och gör ingenting alls, det händer inte ofta. Kan nog inte ens minnas någon gång det hänt senaste tiden, alltid är det något annars. Dagarna består av fruktansvärd migrän, förkylningar, städ och enormt mycket pluggande - samt mindre motgångar här och var. Som exempelvis min parkering (äntligen bil!) Q-park kan dessvärre inte göra ett undantag och hyra ut platsen närmare lägenheten för att de har hela 75 st tillstånd uthyrda redan, det existerar inte ens så många platser där men okej. Förbannar alla människor som inte har heder nog att lämna tillbaka gamla tillstånd, så en annan får lida.. Nog om det, annars blir jag putt!
Bebis mår bra, i stort sett. Dock är han en lite extra liten bebis. Varit iväg på tillväxtultraljud på grund av att SF-måttet sjunkit väldigt drastiskt, det visade sig då att han ligger ca 13% under medel. Det var inte såå lite egentligen, men oron börjar smyga sig på mer nu då jag känner att förlossningen närmar sig med stormsteg. Det är ju egentligen 6 veckor kvar, men tror det redan satt igång en hel del, så han kanske inte hinner växa till sig så mycket mer :/ Hoppas han stannar så länge som möjligt till i alla fall, 43 dagar kvar till BF idag och än har jag mycket jag vill hinna med. Om två veckor är det dags för nytt TUL, förhoppningsvis är han kvar i magen tills dess i alla fall så vi får se vad de uppskattar vikten till då. Känner dock inte att han växt något mer alls, magen är fortfarande relativt liten.. Men han lever loppan därinne, och även om han skulle komma för tidigt och dessutom vara pytteliten så kommer han att överleva hur som helst! :)
"Storebror" Oscar går det också bra för. Dock har han varit rejält förkyld senaste tiden här nu, dagis har slarvat med ytterkläderna som vanligt.. Därför får han vara hemma denna vecka för att bli ordentligt frisk :) Det är allt mysigt att ha honom hemma också :) Men just nu är han kidnappad av "moffa" och återkommer om en stund ;) Idag har vi ätit plättar i stora lass så lille herrn har varit väldigt nöjd :)
Mja, ungefär så ser väl vardagen ut här hemma nu. Stress stress stress stress, men så småningom blir det bättre :)
Ska försöka komma igång med bloggen igen, när det finns tid.
Nästsista dagen på året, bortsett från värsta förkylningen i mitt liv samt en hemsk examination som väntar nu på förmiddagen, så känns det förbannat gött! Det här året har utan tvekan varit bland de bästa i mitt liv må jag nog säga. Startade det med att få min karl, vår plutt hade sin allra första födelsedag, en planerad ytterligare liten plutt tog form på första försöket. Både lilleman utanför magen och lilleman inuti magen utvecklas enormt dag för dag och det gör mig så lycklig att följa med i det hela. Det här året har Oscar gått ifrån en krypande jollrande bebis, till sina första ord vid endast 7 månaders ålder, tagit sina första steg, fått hela munnen nästintill full med tänder, och mycket mer! Idag, endast 17 månader gammal, pratar han som och för sig som en 2-3-åring. Jag kunde inte vara stoltare över världens bästa son, och endast 55 dagar kvar till beräknad födsel av vår andra son, som kommer vara precis lika högt älskad han ♥
Studierna har också de gått med en väldig fart detta år. Med sista veckan på året ligger jag nu ett par veckor före i planeringen. Med de motgångar som var tidigare denna termin hade det aldrig varit möjligt, men på något vis lyckades jag och är därmed också jävligt stolt över mig själv. Men, ännu blir det ingen ledighet att ta ut. Tänker plugga in nästkommande kurs i dubbel hastighet också och på så vis ha lite extra ledighet med bebis när han kommer, samt kanske till och med hinna ha åtminstone ett par veckor ledigt i sommar också. Min förvirrande studiesituation har dock förvirrat försäkringskassan något så hur ekonomin kommer se ut i sommar bekymrar mig något, men det orkar jag inte gå in på nu. Har full tillit till "mina" kontaktpersoner som säkerligen kommer göra vad de kan för att lösa det hela.
Den vad som känts som eviga flytten är äntligen överstökad och vi har nu ett väldigt vackert hem må jag säga :) Dock har vi varit sjuka non-stop ända sedan vi flyttade in med både magsjuka, halsont och förkylningar. Hoppas att det släpper snart så vi kan hälsa på lilla skönheten Lowa som precis kommit till världen! Vi var dock tillfälligt friska över jul, och det var väl tur det med alla julfiranden vi skulle på. Göbben var snäll och följde med på allihopa trots att det inte är hans grej riktigt. Aldrig varit särskilt mycket för julen jag själv heller, men när man för en gångs skull haft råd att köpa julklappar och dessutom se barnen ha så roligt är oslagbart. Första firandet var hos svärföräldrarna, andra hos pappa & Hedy och sist men inte minst, det tredje hos min mormor. På söndag fyller svärfar år så då blir det en tur dit igen :)
På måndag bär det förhoppningsvis av till Sunne för att köpa bil, om den visar sig vara något att ha dvs. Gött gött :D
Längtar fortfarande något så oerhört till jag får sätta igång med all träning igen. Fortsätter vädret att hålla sig såhär milt genom hela vintern kommer det till och med vara möjligt att vara ute och gå långpromenader med plutten, annars är det svärmoras löpband som gäller första tiden! ;) Kommer med all säkerhet bli galen av att behöva vänta den första tiden efter förlossningen innan man får sätta igång med hårdträningen.. Men men, till våren är det mycket jävlar anamma som gäller!
Nej snart kommer "moffa" och hämtar Oscar under tiden jag gör min examination i samhällskunskap, vilket varit en enorm kurs och det kommer säkerligen inte alls gå så bra som jag hoppats på. Nåväl, huvudsaken är att den blir färdig så resten också blir färdigt någon gång ;)
Bilder på barnen och lägenheten kommer någon dag när det finns tid :)
Jisses! Så fort tiden går! Redan december, men det är bara skönt det! Samtidigt som jag önskar att jag hunnit med betydligt mer vid det här laget. Precis som jag befarade när det blev strul med längre kurser samtidigt som jag behövde ta ett par dagar ledigt för körkortstagande, så är jag ännu inte klar med den förbannade samhällskursen. Visserligen ska den inte vara klar förrän vecka 50-51, men hade gärna haft den klar nu då jag planerar att ta några veckor ledigt när bebis kommer. Nåväl, "bara" det sista, längsta och absolut tråkigaste provet kvar. Därefter är det ytterligare en kurs i engelska som ska hinnas med, helst innan årets slut. Dock är det bland de längsta kurser av alla, men upptäckte att jag redan tjuvstartat den förra året så halva första provet är redan gjort i alla fall :) Dessutom är det bara engelska, så det lär gå smidigt ändå - bortsett från att jag inte riktigt har tid att läsa så många romaner. Hoppas läraren nöjer sig ändå!
Bebis mår bara bra :) tiden går riktigt fort, nästan för fort, så mycket som möjligt ska ju hinnas med innan så jag kan ta ut så lång ledighet som möjligt. Bara 82 dagar kvar till BF! Han lever verkligen loppan därinne. Första tiden var han hur lugn som helst men nu är han igång dygnet runt. Han är även på mina revben konstant, inser nu vilken lyx jag hade med Oscar som enbart kickade max 2-3 gånger på revbenen! Men lika go för det minsann. Oscar mår också finfint! Har varit mycket förkylningar senaste tiden, förbannar alla som lämnar sjuka barn på dagis, det är varken kul för de eller de andra barnen som blir smittade, skäms på er! Men nu har han lyckats hålla sig frisk ett par veckor i alla fall så det är gött det :) Är ju givetvis påfrestande för honom också dock med flytt hit och dit i väntan på nya lägenheten, men kommer bli så skönt när allt väl är färdigt och jag får undan lite mer plugg, då finns det mer tid till allt :)
Apropå flytten till nya lägenheten, ujujuj, vart ska jag börja?.. Jag visste ju att den var sliten och skulle rustas upp, och att de lovat att skynda sig eftersom jag sälvklart inte kan bo så med småbarn. Men, besiktningen hade tydligen inte gått helt rätt till. När jag kommer till lägenheten ser den alldeles förjävlig ut! Inte noga städad alls, spikar och stora hål, tejp, trasiga fönster, hål i avloppen, svarta fläckar, ALLT, även i taken! Och den hade gått igenom besiktningen utan minsta lilla prick, så hyresvärden tänkte inte göra ett skit åt det! Till slut efter en hel del tjat från min sida gick han med på att ordna en ytterst liten del av problemen, men definitivt inte någon gång detta år inte.. Tjatade ÄNNU mer, hotade med hyresgästföreningen, förklarade min situation om och om igen, där sitter man och har betalat en hyra på över 6000 spänn för en lägenhet som ska vara bland de mest exklusiva i stan, så går det inte ens att bo där?! SÅ, efter en hel del irritation hyrde han in en utomstående firma som började fixa i lägenheten. Och dessa UNDERBARA arbetare satte igång en SUPERSNABB HELRENOVERING! Målade taken, övertalade hyresvärden om att få fixa ALLA rummen! Målade lister, ja you name it! Det var fortfarande tusen andra fel på lägenheten men nu är det mesta fixat och ser ut som det blir inflytt nästa vecka! :D Nu har vi bott hos mamma i 1 vecka och det har fungerat skitbra. Kunnat låna bilen till dagis eller så har Oscar fått skjuts av mamma så den delen har gått hur bra som helst i alla fall. Han sover bra här också och har en miljard leksaker + att det finns tiotals mer disneykanaler här än hemma så är han mer än nöjd lillfisen ;) Göbben var förbi en sväng igår också och sov över, något trångt med höggravid kvinna, stor man och busig 1-åring i en 120 säng, haha. Men det gick finfint!
Nej nu dör datorn när som helst, natti natti!
Jag har i alla fall världens bästa grabbar, och snart en underbar lägenhet! :D